Hittade som sagt en av mina gamla bloggar.. Hittade ett inlägg jag skrev 1 april 2008. Det både värmde och gjorde ont att läsa de..


And I
Just wish that
I didn't feel
Like there was
Something I missed
Give it all away
To have someone
To come home to
This is me alone
This is me pretending
This is all I need

Livet kan ändras och vändas upp och ner så fort så man inte hinner reagera på vad som händer.
Små saker som får dig att ändra dig och din personlighet, du kan bli både en bättre eller en sämre människa.
Jag vet inte vad jag ska tro. jag vet därimot vad jag vill tro.
Man säger juh att man ska följa sitt hjärta, men jag har haft fel allt för många gånger med det för att våga tro på det nu.
De jag vet är att när jag pratar med dig mår jag bra, jag blir lugn på något sätt.
Världen blir en bättre plats när ja pratar med dig. alla små problemen försvinner för en stund.
Du får mig att le och skratta både på utsidan och inombords.
Som jag sa till dig, Framtiden får utvisa vad som händer.
Jag vet iallafall hur jag känner.


Vet inte vad de var jag fastnade för med just de inlägget.. Man antagligen saknar jag den tiden, tiden då jag vaknade av dina samtal och somnade av att få prata med dig. Tiden då vi var lyckliga. Och jag börjar faktiskt hitta tillbaka till den tjejen jag var då. Jag måste tappat bort henne någonstans på vägen.

Jag letar nog efter svar i det förflutna för att jag är rädd för framtiden...