Jag har fokuserat så mycket på det jag har förlorat och IGEN glömt bort det jag har kvar. Jag har glömt alla er som lyssnar på mig och torkar alla mina tårar.

Tack för att ni finns, tack för att ni försöker resa mig när jag ligger ner, tack för att ni pratar med mig och tack för att jag kan prata med er alla tider på dygnet. Tack för att ni försöker att förstå denna röran med mig. För det är precis vad det är, en enda jävla röra. MASSA svek, fula ord och skitsnack. Allt bara för att alla försöker skydda sig själva och sina egna hjärta, men det är ju så vi är skapta.. Att skydda oss själva. Men jag tror att vi skulle få bättre realtioner till allt om vi bara satte oss in i hur den andra mår och tänker. Att vända på pannkakan och försöka att förstå.

Tack Mamma, Pappa, Sis, Mirjam, Linda, Ellen, Linnea, Malin, Axel, Moa, Martin, Mormor, Brorsan, Linn, Syrran och alla andra som har funnits där för mig hela vägen till idag. Men även tack till er som fanns där en bit på vägen. Det har betytt så mycket att få er tröst!

Jag SKA klara mig ur det här, och när jag gjort det kommer jag att vara starkare än någonsin. Jag är en bra bit på vägen, alla tårar är gamla minnen och känslor som rinner ur min kropp. Jag kommer att bli mig själv igen, jag kommer att skratta som jag gjorde innan och jag kommer bli exakt samma galna och knäppa person igen :) I will always remember you<3 So i ask of you, do not forget me<3