Jag vet att allt är över, att det är slut, att hon inte har några känslor kvar och sådär.. Alla behöver inte säga de! Kan ingen bara förstå mig? Att jag är chockad över att man kan gå från att torka någons tårar till att inte bry sig? JAG VET ATT DET ÄR ÖVER!!! JAG VET ATT HON INTE BRYR SIG! JAG VET ATT JAG MÅSTE GÅ VIDARE!! JAG VET ATT JAG ALDRIG KAN FÅ HENNE TILLBAKA!!!

Men mitt hjärta bara skriker!! Jag önskar bara att de inte var såhär vi skulle gå skilda vägar, jag önskar bara att vi kunde gå skilda vägar som vänner..

DET GÖR SJUKT ONT ATT DEN SOM
STÖTTAT EN I FYRA ÅR INTE LÄNGRE FINNS SOM STÖD OCH MAN INTE BETYDER NÅGONTING FÖR DEN PERSONEN!!! DET GÖR SJUK ONT!!

Ingen kan ta mig ifrån alla underbara stunder! INGEN!! Och jag säger varken det här för att jag är besatt eller sjuk! Jag säger det här för att ni alla har fått mig att känna mig levande, ni har fått mig att skratta, ni har fått mig att se alla livets underbara ting. Men det är såhär, hon har bestämt sig och jag kan inte göra någonting åt de.