Just nu känner jag mig stark.. Att allt det här hände av en anledning! Sen får dåligt samvete, för varför ska jag vara stark jag har ju förlorat alla mina vänner och min första stora kärlek.?

Samtidigt så känner jag mig ledsen för att jag inte är "en i gänget" längre.. Det gör faktiskt ont, riktigt ont!!

Jag pallar inte heller att bo här.. Orkar inte!! Har bott här ett dygn och de känns redan jobbigt.. Jag flyttade hemifrån för 5 år sedan så de är kanske inte så konstigt att de känns jobbigt att bo hemma hos sina föräldrar. :p

Nej ni nu ska jag försöka sova och drömma om någon charmig riddare som ska rädda mig från ensamheten ;) haha :) sov så gott!! Nattpussar!