Min fina har precis åkt hem. Vi har suttit och pratat och planerat inför nästa helg. Då åker vi ju till Stockholm och gör huvudstaden osäker. Akta er för snart kommer pinglorna och röjer :D haha!! Sitter i alla fall i sängen nu och kollar på tv. Ska snart göra mig klar för sängen och läsa några tidningar. Imorgon ska jag eventuellt en sväng till skolan. Vi har avslutning på vår IT kurs. Beror lite på hur jag mår.

 

Sa ju att jag skulle berätta mina anledningar till varför jag bloggar dåligt och kanske kommer att blogga lite dåligt ett tag fram över. Det beror på att jag har kraschat. Jag har lite olika psykiska diagnoser som gör att det ibland blir jobbigt att leva ett "normalt" liv. Jag har socialfobi (som inte är så märkbar längre), årstidsdepression(SAD) och generaliserat ångest tillstånd (GAD). Jag har nu under en tid pressat mig lite hårt med arbete, skola och personliga relationer. Detta har gjort att min kropp har sagt ifrån och jag har fått så kallade panikångestattacker. Jag har hamnat på akuten innan för dessa attacker men vet nu vad det är så behöver inte åka till akuten. I och med min gad så oroar jag mig för det mesta över allting. Jag är logisk men när paniken tar över så tar den bara över. 

 

Allt det här ledde till att jag fick en ångestattack i skolan i tisdags så att jag fick åka hem. Har pratat med min läkare nu så att vi har höjt min medicinering och så har jag fått medicin som jag kan ta vid anfallen. Så nu måste jag ta det lugn och läka min kropp. Jag får absolut inte stressa eftersom det leder till ångestattacker. Minsta lilla stress och kroppen slår igång försvarssystemet. Som tur är har jag "höstlov" nästa vecka och har pluggat det mesta så att jag kan försöka att vara ledig. Sen är det praktik i fem veckor och då har vi inga arbeten att skriva heller. så på sex veckor har jag 1 presentation att skriva och två specialpedagogiska planeringar att skriva så det är rätt lugnt. Ska i och för sig som sagt till Stockholm men det ska jag göra för att det är kul och försöka att ta det så lungt som möjligt. Annars kommer jag att bli inlagd. 

 

Nu låter jag säkert som ett jävla psykfall. och att skriva/säga det ordet om mig själv gör ont.. riktigt jävla ont.. för att människor tidigare i mitt liv har använt detta emot mig. Men jag är absolut inget psykfall.. jag har bara lite konstiga tankar och monster som bor i min hjärna. Men vem har inte det? alla har vi våra hjärnspöken.. på ett eller annat sätt.

 

Det jobbiga med "mina diagnoser" är att jag mår bra men ändå kan paniken gripa tag. Jag har verkligen ett så bra liv. Jag har fina vänner som jag umgås med, en helt underbar familj och mina syskon som jag älskar över allt annat. Jag har snart min fjärde yrkesutbildning, ett jättebra jobb och min framtid ser mycket ljus ut. Anledningen till att jag har mina diagnoser är för att jag som yngre blev mobbad för vem jag var och hur jag såg ut. Det har satt sina spår men jag har lämnat det bakom mig. Jag är idag stolt över att vara jag och jag är stolt över allt jag har lyckats göra i mitt liv. Jag är tacksam, så himla tacksam för allt jag har. 

 

Nu ska jag inte babbla mer om det. ska lägga mig och läsa 
Sov så gott mina små hjärtan så hörs vi troligtvis imorgon. <3