Har läst klart boken skamfläck som jag började på för någon dag sedan. Riktigt bra bok som är en fristående uppföljare på "14 år till salu". Boken handlar om tre ungdomar som hamnar i att sälja sex. Boken är till för att öppna ögonen på dem som läser den, att detta faktiskt händer "till och med i landet lagom, vårt underbara sverige". Jag som person älskar psykologi, psykiatri och allt som har att göra med varför vi tänker och agerar som vi gör många gånger. Boken fick mig att inse allt jag själv gjorde i tonåren för att skada mig själv. Allt jag gjorde för att dämpa den ångest som jag hade för att jag inte var bra nog. Mycket av det sitter kvar idag. Dock är det mer att jag röker, dricker coca cola eller kan trycka i mig godis. Det är ett självskadebetende, ett självförsvar mot ångesten. Det är något jag kommer att få kämpa hela mitt liv. Jag är en beroende människa, beroende av socker (läsk, godis), cigaretter och mat. Det är bara bita ihop och ta kampen. som sagt boken gav mig verkligen riktiga tankeställare och väckte ännu mer intresset i att jobba med människor som har det svårt. Att kunna ge dem råd jag har och att kunna hjälpa. Tycker verkligen att ni ska ta er tid att läsa boken. Det är hemskt vad tonåringar kan gå igenom utan att någon vet om det. Tillsammans kan vi skapa medvetenhet och på så sätt kunna göra vårt samhället bättre. Många av dessa ungdomar säger att dem inte har blivit våldtagna eller sexuellt utnyttjade för att det var ju faktiskt dem själva som gick dit. Men dem kan erkänna att dem inte vill ha sex, att dem hade sex mot sin vilja. I boken pratas det även om föräldrar som inte ens undrar varifrån barnen fått pengarna som dem kan handla alla sina nya saker för. Är det verkligen så? Är det verkligen så att vi är så upptagna i våra liv att vi inte ser eller är det bara så att vi inte vill se? För ser vi så måste vi ta tag i problemet, det orkar vi inte, det får inte plats i veckans schema och därför är det lättare att inte se. Aja, jag rekomenderar boken!