Forget me not, I ask of you
Wherever your life takes you to
And if we never meet again
Think of me every now and then

Well I believe in fate, it had to happen this way
But it always leaves me wondering whether...
In another life we'd be together.
We should feel lucky we can say... we've always got yesterday

Helt underbar låt av Lucie Silvas! Hon har sån känsla i rösten...
Jag gör väl inte allt för mycket dock, sitter och funderar som vanligt. Jag fattar inte hur mycket tankar det kan finnas i ett huvud egentligen. Kan man inte bara sluta tänka? Kan man träna bort det? Eller ta någon medicin så att man slipper? Jag menar när jag tänker och rör till det i huvudet så påverkas hela kroppen. Magen gör ont, jag darrar, får ont i huvudet och känner mig allmänt konstig. När jag känner så så påverkar de ju även min omgivning. Fan allt bara för alla dessa jävla tankar.. Tankar hit och tankar dit. Jag skulle kunna sitter här hur länge som helst och bara skriva. Skriva hur jag känner och hur jag mår men känns inte som att det ska vara så publikt egentligen, men samtidigt är det en skön känsla att skriva när jag vet att någon läser. Det känns lixom som om mina rop blir hörda. Äsch vet  som sagt inte vad det är med mig. Jag antar att jag är sjuk. För sjuk fr att förstå vad det är som är fel. För sjuk för att tänka och för sjuk för att göra någonting egentligen..

fan nu spinner tankarna på när jag sitter här. Jag kanske borde skaffa mig en tankeblogg där ingen vet vem jag är. Bara skriva allt jag känner och få släppa det. Släppa alla tankar lösa som om dem vore fåglar i en bur. Om det ändå vore så enkelt att man bara kunde släppa ut dem små fåglarna. Då skulle dem vara fri och inte inlåsta och plåga/ bli plågade.. Ni som känner mig behöver inte oroa er, detta är bara en konversation med mig själv där jag försöker reda ut mig själv, reda ut den stora jävla knut som jag har knutit på allt för länge. Dags att börja lossa på allt! Dags att släppa allt, bit för bit. Jag tänker inte må såhär! Jag tänker inte skada personer i min omgivning med mitt psyke och mina känslor. Jag vill bara bli omtykt! Jag vill bara att folk ska vilja umgås med mig och känna att jag är den tjej i världen som dem kan vända sig till om dem får problem. Men det är kanske just det som är felet... Att jag sätter andra i första hand och inte mig själv. Såg en tatuering där det stod "don´t forget to love yourself".. Det är kanske en sådan jag borde skaffa.. Stort i hela pannan så jag ser det varje morgon när jag går upp och kollar mig i speglen.. Så jag aldrig  glömmer, i slutändan har man alltid bara sig själv!!! Tyvärr är det sant, dock har det aldrig varit något motto i mitt liv.

Nej nu ska jag inte sitta här och kräka ut alla mina känslor och alla mina sjuka tankar.
Var bara såå jävla skönt att skriva av sig. Jag behövde de, det gjorde jag verkligen!!!